Utredningar och fastställande av orsaken till en olägenhet

Mer detaljerade undersökningar av byggnadens skick behövs om orsaken till inneluftsproblemet inte blir klar i den inledande utredningen eller om mer information behövs, till exempel om olägenhetens omfattning. Behovet av ytterligare utredningar bör fastställas under ledning av experter och utifrån en byggnads- och fastighetsteknisk riskbedömning, men så att de olika aktörerna når samförstånd om saken. I synnerhet omfattande utredningsbehov bör behandlas i inneluftsgruppen eller en annan expertgrupp. Utredningarna bör samordnas av inneluftsgruppen om

  • de åtgärder som vidtagits på grundval av förutredningen inte har löst problemen eller om orsaken till olägenheten fortfarande är oklar  

  • inomhusklimatet misstänks ha orsakat symtom för lokalanvändarna eller om inomhusluftens kvalitet orsakar stor oro hos användarna 

  • problemet har kvarstått en längre tid 

  • ett stort antal aktörer deltar i utredningen av frågan

  • reparationerna eller renoveringarna är omfattande, kommer att ta lång tid och försvårar verksamheten i lokalerna.

En viktig utgångspunkt när det gäller utredningar av inneluftsproblem är att undersökningarna ska utföras av sakkunniga och kompetenta personer som använder tillförlitliga metoder och att informationsutbytet mellan de olika parterna ska fungera väl. Uppgifter om experter som befunnits vara kompetenta finns bland annat i personcertifieringsregister. När det gäller upplevda olägenheter är det endast yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som kan bedöma vilka effekter inomhusluften har på hälsan och hur situationer där flera faktorer påverkar kommer till uttryck.

Ytterligare undersökningar som behövs för att stödja den byggnads- och fastighetstekniska kartläggning som utförts av en expert bör planeras och motiveras utifrån behovet av att kartlägga situationen i byggnaden. Undersökningar som inte har någon betydelse när slutsatser dras om byggnaden behövs inte. 

Utgångspunkten när man rapporterar utredningar bör vara att rapporten ska vara tydlig, begriplig och väl underbyggd. Den bör också beakta helhetsbedömningen av situationen, osäkerhetsfaktorerna i samband med undersökningarna och bedömningen av exponeringsförhållandena, det vill säga vilken typ av och hur många föroreningsfaktorer som finns i byggnaden och hur lokalanvändarna kan utsättas för dem. Dessutom bör rapporten innehålla tillräckligt med utgångsdata för planeringen av reparationer och renoveringar samt fortsatta åtgärder och vid behov förslag till åtgärder. Det rekommenderas att den som utfört undersökningarna, beställaren och andra ansvariga personer tillsammans går igenom resultatrapporterna. 

Även lokalanvändarna bör informeras om att rapporten är klar och om innehållet i den. Rapporten ska gärna publiceras när den är klar och har presenterats för de berörda. En sakkunnig bör presentera rapporten och presentera slutsatserna i den för att minska risken för missförstånd.

Vid sidan av byggnads- och fastighetstekniska utredningar kan det finnas ett behov av att stödja arbetsgemenskapen och av att ta hand om bland annat behov hos barn och deras vårdnadshavare. I samband med inneluftsfrågor lönar det sig att beakta lokalanvändarnas uppfattning av situationen och deras oro. Situationen bör diskuteras öppet. Olägenheter relaterade till inomhusluften och utredningen av dem utgör belastningsfaktorer. Utöver dessa är det värt att också utreda andra belastningsfaktorer i arbetsgemenskapen och behandla dem med exempelvis företagshälsovården. 

Slutsatser om byggnadens skick och skickets betydelse för användarna av lokalen

Slutsatserna om vilken betydelse byggnadens skick har för lokalanvändarna dras av personer som representerar olika yrkesgrupper, till exempel i inneluftsgruppen. När slutsatser dras beaktas alla genomförda utredningar, och bedömningen av situationen ska inte basera sig på enskilda mätresultat utan på en helhetsbedömning utifrån en undersökning av byggnadstekniken, fastighetstekniken och inomhusförhållandena. När slutsatser dras bör man också beakta de osäkerheter som de olika undersökningarna är behäftade med. 

När man utreder ett inneluftsproblem bör man också utföra den bedömning av inomhusförhållandena som hör samman med byggnadstekniska undersökningar. I denna bedömning tar man reda på hur konstaterade fel, skador och föroreningskällor inverkar på inomhusmiljön.

Vid bedömning av hälsoeffekterna tar man ställning till vilken betydelse det konstaterade tillståndet i lokalen har på lokalanvändarnas eller en enskild persons hälsa. Detta är i första hand en medicinsk bedömning, och därför är det en läkare som ansvarar för den. Bedömningen bör baseras på allmänt accepterad och tillförlitlig kunskap om exponeringsförhållanden och exponering samt om sambandet mellan exponering och hälsoeffekter. En extern expert bör konsulteras om företagshälsovården inte har den sakkunskap som krävs för bedömningen.

När slutsatser har dragits om byggnadens skick och eventuella föroreningsfaktorer och om deras betydelse för användarna av byggnaden, ska man ordna ett feedbackmöte där användarna informeras om resultaten och de fortsatta åtgärderna.  På mötet informeras lokalanvändarna om resultaten och slutsatserna. Det är viktigt att svara på de frågor som ställs. De olika experterna bör närvara på mötet, det vill säga den som utfört undersökningarna, den som ansvarar för lokalerna och verksamheten i dem samt en representant för hälso- och sjukvården. Varje aktör ansvarar för informationen om resultaten och slutsatserna inom sitt eget kompetensområde.

Viktigt

  • Vid undersökning av en byggnads skick används standardiserade metoder eller metoder som på annat sätt konstaterats vara tillförlitliga och som även lämpar sig för användning av myndigheter.

  • De fortsatta undersökningarna baserar sig på en plan i vilken man i förväg har övervägt vilket mervärde ytterligare undersökningar ger vid utredning av frågan.

  • De fortsatta undersökningarna bör samordnas och koordinatorn bör förstå helheterna.

  • Under utredningarna sörjer man för kommunikationen mellan dem som har hand om frågan och för informationen till lokalanvändarna och vid behov till media.

  • Utredningarnas inverkan på lokalanvändarnas vardag bör beaktas som en del av processen, och målsättningen bör vara att utredningen inte är belastande.

  • Beslutsfattarna informeras om de största behoven av åtgärder. 

  • Slutsatserna om byggnaden bör basera sig på en helhetsbedömning (byggnadstekniken, fastighetstekniken och inomhusmiljön), inte på enskilda mätningar.

  • I helhetsbedömningen av inneluftsproblemet beaktas också andra faktorer i byggnaden än föroreningar, såsom belastningsfaktorer i arbetsgemenskapen.

  • Bedömningen av exponeringsförhållandena ingår i de tekniska konditionsundersökningarna, i vilka man undersöker olägenheter relaterade till inomhusluften.

  • Vilken betydelse olägenheten har för hälsan bedöms med hjälp av den bedömning av exponeringsförhållandena som utförs på basis av den tekniska undersökningen av byggnaden.

  • Denna bedömning görs av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården (läkare).

  • Situationen i byggnaden diskuteras på ett interaktivt sätt med lokalanvändarna.

  • På informationsmöten som ordnas för lokalanvändarna informerar de olika aktörerna om sina slutsatser i enlighet med sina roller.

Länkar till mer material